Herregud!

Vilken dag, 12 timmars arbete känns i kroppen ska ni veta...
...men det är dagar som denna som man vet att man lever

Imorse hade det krånglat för min arbetskamrat och korna hade inte viljat gå in i karusellen och de hade sparkat o bråkat. Jag var ute och lastade fodervagnen vid tjugo i nio och då brukar jag vara färdig för morgonen! Kom hem, tänkte "jag mockar sen, så trött!". Somnar och stänger av alarmet i sömnen och vaknar tio minuter innan jag börjar eftermiddags passet - ingen lunch och ett omockat stall, great!

Eftermiddagen blev ju inte mycket bättre, en av de som kalvade för ett par dagar sedan lyckades vända sig i karusellen och åkte bak-o-fram och en annan goding, en kviga såklart, vägrade gå in så hon sprang under infösargrinden. Slutade halv åtta, yeah!

obeskrivligt trött trotts 4,5 timmes sömn mitt på dagen så - fy - hästarna får vara ute inatt. Tror knappast att de klagar, möjligtvis att Bengan är lite sur över att han måste ha betesreduseraren på (herregud han kommer äta ihjäl sig annars!)

(finns ingen bild som får mig att längta och se fram emot att få känna adrenalinet och endorfinet flöda som när jag ser denna. Åh vad jag vill rida på kräket nu!)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: