jag är rädd...
... när jag ser på ridsporten med öppna ögon.
Alldeles för många är så totalt förblindade av att ha märkes prylar och super hästar.
Nånstans känns det som att man tappat kämpar glöden, kärleken och det där enkla med hästar. Ibland sitter jag och läser bloggar, läser ungefär 15 stycken rid och körbloggar varje dag så det blir ju ett par. Och reagerar över att hästen framställs objektivt, den framställs matriellt och kallt ibland, inte alltid. Det gör mig rädd.
Visst jag ska inte förneka det, jag köper märkes produkter men också mycket billiga saker. Men ofta pågrund av att det jag letar efter har bättre passform om jag letar bland de högre prisklasserna.
Men att man inte duger som ryttare bara för att man har förra årets kollektion från Hööks eller liknande är dumheter. Jag går väll knappast bättre i ett par högklackade från Manolo Blahnic än ett par från DinSko?
Men många verkar tro det, och det om något kan göra min galen.
Men ang hästarna. Nu sjunker priserna igen men att köpa ett varmblod ger somliga mardrömmar om nätterna. Tanken på att behöva lägga år och åtskilliga timmar och träningspass på att få fram en galopp och en bra trav. Tanken på att behöva muskla om en häst gör folk kallsvettiga.
Jo visst, ska du ha en tävlingshäst köper du antagligen inte ett varmblod men vad är det som säger att de enda hästarna som duger är de som kostar skjortan? Har en kompis som köpte båda sina ponnier för under 30 tusen och tog den ena som förövrigt var så sjukt läcker hennes sista ponny år, från inget till allt. Startade SM på denna bland annat, men svett, blod och tårar. Att hon igen mer än det trippla när hon sålde honom är en annan historia.
En annan vän, T. köpte sin nuvarande häst Matador för tre år sedan om jag minns rätt. Han är import från Polen och gått fyrspann innan, köptes dock i Sverige av en tjej som inte gjort så mycket med honom. I år har de kvalat till EM i som går av stapeln nästa år i Polen, fälttävlan. Ekipaget är även med i Svenska Junior landslaget i fälttävlan.
Detta är en väldigt nära och älskad vän till mig och en stor inspirationskälla. Vad hästen idag är värd kan iallafall inte jag fantisera om. Men hästen köptes in för en mindre summa pengar.
Mycket handlar om skicklighet, ett öga för att se vad hästens exteriör kan ha för fördelar och nackdelar. Har hästen några exteriöra begränsningar? Rör den sig bra i det fria? Temperament?
Det är långt ifrån alla har dock den kunskapen att kunna hitta pärlorna men vad är det som säger att en häst som redan presterar MSV A hoppnings på nationell nivå kommer ge dig mer glädje än en häst du fått resa hela vägen med?
Alldeles för många är så totalt förblindade av att ha märkes prylar och super hästar.
Nånstans känns det som att man tappat kämpar glöden, kärleken och det där enkla med hästar. Ibland sitter jag och läser bloggar, läser ungefär 15 stycken rid och körbloggar varje dag så det blir ju ett par. Och reagerar över att hästen framställs objektivt, den framställs matriellt och kallt ibland, inte alltid. Det gör mig rädd.
Visst jag ska inte förneka det, jag köper märkes produkter men också mycket billiga saker. Men ofta pågrund av att det jag letar efter har bättre passform om jag letar bland de högre prisklasserna.
Men att man inte duger som ryttare bara för att man har förra årets kollektion från Hööks eller liknande är dumheter. Jag går väll knappast bättre i ett par högklackade från Manolo Blahnic än ett par från DinSko?
Men många verkar tro det, och det om något kan göra min galen.
Men ang hästarna. Nu sjunker priserna igen men att köpa ett varmblod ger somliga mardrömmar om nätterna. Tanken på att behöva lägga år och åtskilliga timmar och träningspass på att få fram en galopp och en bra trav. Tanken på att behöva muskla om en häst gör folk kallsvettiga.
Jo visst, ska du ha en tävlingshäst köper du antagligen inte ett varmblod men vad är det som säger att de enda hästarna som duger är de som kostar skjortan? Har en kompis som köpte båda sina ponnier för under 30 tusen och tog den ena som förövrigt var så sjukt läcker hennes sista ponny år, från inget till allt. Startade SM på denna bland annat, men svett, blod och tårar. Att hon igen mer än det trippla när hon sålde honom är en annan historia.
En annan vän, T. köpte sin nuvarande häst Matador för tre år sedan om jag minns rätt. Han är import från Polen och gått fyrspann innan, köptes dock i Sverige av en tjej som inte gjort så mycket med honom. I år har de kvalat till EM i som går av stapeln nästa år i Polen, fälttävlan. Ekipaget är även med i Svenska Junior landslaget i fälttävlan.
Detta är en väldigt nära och älskad vän till mig och en stor inspirationskälla. Vad hästen idag är värd kan iallafall inte jag fantisera om. Men hästen köptes in för en mindre summa pengar.
Mycket handlar om skicklighet, ett öga för att se vad hästens exteriör kan ha för fördelar och nackdelar. Har hästen några exteriöra begränsningar? Rör den sig bra i det fria? Temperament?
Det är långt ifrån alla har dock den kunskapen att kunna hitta pärlorna men vad är det som säger att en häst som redan presterar MSV A hoppnings på nationell nivå kommer ge dig mer glädje än en häst du fått resa hela vägen med?
Postat av: Noomie
Oj, ne här va det sol och blå himmel :D (för en gångs skull)
Alltså, jag älskar att läsa dina åsiktsinlägg! Dom är verkligen super! Jag vill också kunna skriva så. (':
Postat av: Ida *yh* Alfredsson
Du har rätt, och köper man en häst för 150' som gått MSV så är det inte säkert att den här ryttaren och hästen fungerar så pass att de kommer komma över LB nivå.
Jag är uppvuxen med att kämpa för det jag har (som du vet har nästan alla mina hästar vart nötter) men Dubai är den jag kommit längst med och sålde för 3 dubbla än vad jag köpte honom för. Köptes för 12' såldes för 40'
Och den hästen var bomrädd när jag fick honom.
Se bara Peter Eriksson, han började hemma på gården med sin shettis och vad är han idag? Inte kvar på shettis nivå i vart fall.