...står på dagens schema.

Jolanda är mitt namn, jag var 19 år UNG när jag flyttade med den nya ryttaren som tydligen skulle vara min nya fodervärd - Anna hette hon. Jag är, något som märktes, en bestämd dam och att min nya ledare var hela 3 år yngre än mig var en väldigt viktig pettitess. Här ska man inte hunsas och det fick hon minsann veta!

Ja minsann, jag var väldigt snäll när jag hade lust fast det var inte varje dag. Sju dagar i veckan kan man inte vara problemfri, det skulle bli alldeles för tråkigt! Iallfall, hörde någon gång att jag låg på en utbildningsnivå ungefär LB dressyr. Hoppa fick jag inte göra för jag var triangelmärkt efter ett tidigare hektiskt liv i Holland som hopp ponny upp till MSV. Men på de äldre dagarna och Sverige flytten så fick jag två föl men det var inte riktigt min grej, hade tydligen svårt att ta mig.

I två år i Gamleby hade Anna mig, och jag tror vi utvecklades en del. Även fast att jag inte var riktigt bekväm vid att bli utriden själv (sen var det ju alltid så himlans roligt när Anna blev arg. Älskade när hon hoppade upp och ner på marken och svor) Innerst inne visste jag att hon älskade mig och jag tyckte väll att hon var helt okej!

-

Vintern 2010, 2 januari då fick Jollan kliva på transporten med en liten tjej i grimskaftet. Vi kom inte längre och bråkade för mycket i ridningen för att jag skulle tycka det var roligt så en familj från Skåne kom och tog med sig henne hem. Tyvärr tog de inte hänsyn till att Jollan inte fick hoppas regelbundet och slet antagligen upp sin gamla skada. I april samma år fick hon somna in efter en veckas vila.