Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilka framsteg vi har gjort. Lilla Bengan.

Jag och min kompis Madde skulle åka och kolla på en nordsvensk åt henne utanför Vimmerby och jag skulle kolla på en isabellskimmel som var sjukt fin! Tyvärr kom det fram att han hade patella upphakning så var inte särskilt sugen på honom...

Väl hos nordsvensken kröp det fram att gubben kunde tänka sig att sälja den lilla shettis vallacken han hade men jag var väll inte sådär super impad. Han var svår att fånga i hagen och ville inte vara själv, ingenting gjord med eller nått. Han var som ett tomt papper kan man säga.

Tog en promenad med Bengan när Madde red nordsvensken och dels vägrade han gå närmare än 1 meter bakom mig och när min kompis skulle ta en galopp och vi skulle stanna kvar så fick han rycket. Panik, stegrade och bockade för att komma loss.

Nu kommer han i hagen travandes, han gnäggar ibland när jag ska hämta honom, han går först i tömkörningen utan problem och är så himla okomplicerad.

Han tycker till och med att det är skönt att bli borstad vilket han inte gjorde i början ;)

Banderas - jag - Bengan