Och gud vilket jädra år!
Hela året har vart tjockt av nya, spännande saker som jag aldrig hade kunnat drömma om när 2011 inleddes.
Både roliga och tråkiga saker har inträffat, men jag ångrar ingenting. Jag har utvecklats och växt som person, jag börjar känna mig hel.

Året började med träning av Mellie, första galoppen och allt det där. Känslan när hon började söka sig till bettet, hur jag formade en häst. Helt otroligt. Tre års testet, aldrig tidigare har jag vart så himla nervös. Hur hon som annars har nerver utan på kroppen skötte sig utmärkt och var kolugn. Tyvärr fick vi ett/två poäng under klass ett men bara känslan av att hon skötte sig var värd hela jordens befolknings vikt i guld.

Balen, då jag insåg hur många fantastiska människor jag haft i min omgivning men aldrig tagit kontakt med. Det var helt klart den bästa och sjukaste fest jag någonsin vart på. Alla så himla vackra och fina, att vi desutom var majoriteten av avgångseleverna var helt fantastiskt. Myset i bilen och samtalen med människor jag aldrig trodde tyckte och tänkte så om mig. 

Körkortet som jag så länge suktat efter, 3 poäng i från max på teorin och tre uppkörningar men jag fick det till slut. Helt fantastiskt, känslan när man åter igen är inställd på att "fan jag klarade det inte", jag började till och med gråta på sista uppkörningen för att jag var så nervös. Men när han säger att "Grattis Anna, du har nu körkort" var helt sinnes.

Att jag sedan två dagar senare åkte och kollade på mitt nuvarande jobb var också fantastiskt. När jag klev in i översikts rummet (där man kan blicka ut över lagårn) och jag tänker "vad fanken gör jag här? Tänk om jag får jobbet?!" och det fick jag också. Stackars min chef, han trodde nog att jag var utvecklingsstörd när jag frågade 3 gånger om han var seriös när han sa att jag fick jobbet.

Studenten och studentveckan, nu skulle jag bli stor. Läsa sista sidan på den bok som jag läst i tre år. Alla minnen, alla människor jag hatat och älskat under tre års tid. Min stora feta familj skulle nu separera och lämna boet. Vet ni hur många tankar som flyger genom huvudet sekunden innan man ska springa ut? Jag var livrädd, jag ville men endå inte ta steget ut i världen.

Nya jobbet som var kaos, så himla mycket att lära sig och ta till sig.

Två hästar som kom hem, en som åkte och när jag insåg att Mellie och jag aldrig skulle bli ett team. När det istället bara blev en shettis kvar, aldrig att jag hade trott att jag skulle lägga av med ridningen för att fokusera på tömköring och dressyr på töm. ALDRIG. Men jävlar vad bra det blev.

Nya vänner man har lärt känna, frugan som flyttade ner till ön och allt galet. Sakta med säkert bygger jag upp ett liv här och det känns förbannat bra.

Gammal vänskap som tagit slut, kanske inte det roligaste kapitlet men efter en längre tids fundering insåg jag att det var såhär det skulle bli.

Och vad kommer nästa år att bjuda på? Jag kan knappt berga mig.