Tömkörde Bonnis ungefär 30 minuter, var helt inställd på att han skulle vara grön. Snopen jag blev när han bara traskade på och snurrade inte en enda gång. Han var i allra högsta grad tömkörd innan vilket gjorde mig super glad efter som vi inte funkar ihop i ridningen. Jag gick där efter med ett smile från öra till öra. Kalas kul tyckte vi båda att det var, han var pigg och framåt. Fick driva ett par gånger men mestadelen av passet gick han i frisk fart vilket kändes bra.

Försökte ha han i en lång och låg form, avslappnat men inte på bogarna. Och studvis var han verkligen jätte fin, mjuk i munnen och avslappnad. Stundvis gick han ur formen och blev vingling. Försökte oss på att flytta bara några steg för att gymnastisera sidorna och liiite gick det att flytta.

Jag är ju ganska grön på tömkörningen och gör allt med hjälp av känsla och logiskt tänkande. Att flytta ett litet putte steg sidvärts är för mig att åka till månen & tillbaka.

Jag vet inte vad det är med tömkörning som förtrollar mig. Ärligttalat jag har ALLTID hatat motion och jag ger mig fortfarande inte ut på en promenad bara för att röra på mig. Men att tömköra tio minuter, en halv timme, en timme och hålla super fokus på hästen att allt runt omkring försvinner är sjukt.
Jag som alltid vart så fäst vid dressyren suckar nästan vid tanken på att ut och svettas. Jag vet inte, var antagligen för länge sedan jag hade ett dressyrpass på en häst som jag verkligen fungerat med och då slutar det väll vara roligt helt enkelt.

Förövrigt var Bonnis väldigt söt i Bengans tömkörnings gjord ;)