Efter att ha börjat rida Mellie mer och mer självständigt och det fungerade bra kvarstod diverse problem från marken. Hon hade fortfarande låg respekt för människan, hade fortfarande panik över att vara själv i stallet och i hagen.

I och med att jullovet kom och hagkompisarna flyttade hem så började hon att sticka ifrån hagen. Jag flyttade ihop henne med en av vallackarna i stallet - Bonnis (som nu mera är hennes bästa kompis) och Mattias. Tyvärr så funkade hon och Mattis inte bra ihop vid denna tidpunkt och vi flyttade isär dom. Hon började rymma ur hagen och jag fick hämta henne utanför hagen nästan dagligen. Jag fick erbjudandet att flytta upp henne till skolans stall och det var där respekt problemet helt plötsligt blev ett vardagligt problem. Hon vägrade att gå in i stallet och även ut ur det. Hon rymde aldrig men där emot sparkade hon och stegrade mot de som hade stalljouren. Självklart var detta inte okej och vi fick flytta ner till elevstallet igen. Då fick hon gå själv i hagen, på med trägrind och foder i hagen. Detta fungerade och hon slutade rymma lika ofta men ingen häst ska behöva gå själv.

Mellie och Bonnis fick flytta ihop till en mindre hage med riktig trägrind. Där gick dom i 1½ månad men det var ohållbart att ha dem i en så pass liten hage. Mellie började magra av var inte samma spralliga tös. Utom i ridningen då hon hade överskotts energi el grande! Nu för omkring två veckor sedan beslutade jag och Bonnis ägare att det var dags för en flytt. Och nu mera går hon i en stor hage med tre andra hästar på fri tillgång av ensilage. Hon gick upp i vikt direkt och mår allmänt mycket bättre. I och med att allmäntillståndet blivit bättre och hon fick fler hagkompisar kunde jag börja ensamhets träna henne i stallet. Nu mera får hon bara panik när hästar lämnar stallet men det går fort över. Målet uppnått.