Men nåja, begav mig de 800 metrarna till stallet för att mocka hos Mellie-som-tycker-om-att-mosa-mitt-bajs-till-den-perfekta-storleken-så-de-rinner-genom-grepen och hos Bengan-som-lägger-prydliga-högar. Herregud vad har jag gjort för att få en häst som leker fastgödselspridare i boxen?

Hur som, tog en timme och sen tog jag in Mellie, vilket tog 30 min. Ja, damen har ju endel bestämda åsikter om det mesta och idag skulle vi INTE in i stallet och så var det med det. Skam den som ger sig tänkte jag, om jag inte änns får in henne i stallet hur i helskotta ska jag då kunna trycka in henne i transporten?

Och på trettio minuter hinner jag prova tre olika tekniker:
- Blänga och säga onda saker
- Försöka dra in henne, men tycker att jag vid det här laget borde lärt mig att våld mot Mellie endast resulterar i att hon a) ställer sig upp b) backar, backar och åter igen backar c) sparkar. Så gav upp det ganska fort
- Ignorera, oh yes där hade jag nyckeln för det var ju inte lika spännande som att få uppmärksamhet.

Borstade lite på Bengan som har börjat fälla, yes box som om det vore första värmen efter en istid. NU SKA PÄLSEN AV! Hmmm
Ut med Bengan bakom cykeln och trampa runt en kilometer, han var outstanding. Herregud vad duktig han var!

Sen hem till Mellie som satt och grät i ett hörn för att hon var ensam och bortglömd. Men hon sken upp som en sol när hon fick komma ut i stallgången. Mellies tankebanor var typ nått i den här stilen:
- JA, nu är det min tur! ta dig i roeven Bengtsing
- Nähe, lindor? AHHH en chans att få uppmärksamhet, tralalal *lyfter det benet som lindas var tredje sekund*
- Jaha träns? Jaaaha KLIPINNE! *klia*

Jo men hon är en härlig prick...

Longerade lite, överskotts energi.se så det blev ett par brallvändor med mig farandes i linan. Herregud hoppas ingen såg mig! Trött blev hon ju inte trots att hon flåsade som en panikslagen-hyperventilerande-nära-döden ekorre. Ack, ute i hagen sen trog hon en regääääl repa. HURRA!

Hörs sen!