Det önskade åsiksinlägget.
Det är knappast så att de elaka kommentarerna och inläggen undkomit någon. Anonyma kommentarer, Gangsterponny, otydliga budskap etc.
Även jag - liten bloggare med omkring 50-100 unika besökare om dagen får dessa otrevliga anonyma kommentarerna. Jag lägger dock ingen energi på dessa jag vet att Bengan är fet och nej jag duschar faktiskt efter att jag varit ute hos korna.
Min tes till varför folk kommenterar elakt grundar sig i avundsjuka och oskärhet. Varför skulle man annars skriva inlägg eller kommentarer som med flit faktiskt kan göra illa någon?
Sen finns de ju de helt underbara människorna som tar varje tillfälle som ges att få vifta lite med duktigpinnen för att visa att man faktiskt är liiite duktigare än den man kommenterar åt.
Något som iallfall jag stöter på väldigt ofta efter som jag brukar undehålla mig med att läsa komentarerna på DM's blogg.
Mobbning i det stora hela grundar sig nog i osäkerhet. Att få bli sedd och få uppmärksamhet.
Jag själv har både mobbat och blivit mobbad i yngre år - nu är jag gammal och klok, jag vet att jag är bäst (saltet står där borta) och det kan jag säga till mig själv utan att behöva visa det för andra. Men i mitt fall handlade det mycket om att jag var så jädra förbannad på att folk vart elaka mot mig att jag ville ge igen och inte visa mig svag. Vilket jag fick sota för sen dock.
Min duktig-gaffel. Flitigt använd!
Håller med dig, tror också den mesta mobbningen grundar i framförallt osäkerhet men också avensjuka. Sen finns det säkert folk som bara är elaka också som tycker det är kul att såra folk.. Utan elaka människor skulle väl inte alla dom hemskheter som finns i världen finnas? Även om det nog mer handlar om dom två första alternativen när det gäller just bloggvärlden kanske ;P Jag va själv i låg-mellanstadiet i skolan rätt elak. Det va nog inget jag reflekterade över eller ens tänkte på då, utan först efter folk har berättat vad jag gjort. Saker som jag själv knappt ens minns, både fysiska och verbala. Gick till och med på folk som va flera år äldre. Även om jag inte hade några "mobboffer" och va mobbare på så sätt, utan nog mer bara allmänt va så. Något jag idag inte riktigt kan förstå, skulle idag ALDRIG såra en annan människa medvetet. Jag tror det hela i grunden berodde på just osäkerhet.. även om jag nog framstod som allt annat än osäker på utsidan - meningen? Va så länge sedan så minns inte riktigt.. Men ett yttre hårt skal som försvar för att inte själv verka svag? Dålig självkänsla/osäker? Trycka ner andra för att inte bli nedtryckt själv? Måste vara något sådant.. Börjar fundera om jag kan ha varit mobbad själv på typ dagis eller nått eftersom jag verkar ha gått i försvar i skolan och därför va elak.. kan ha ett svagt minne av några äldre killar som va dumma, men minns som sagt inte riktigt. Jag kan lixom inte ens trampa på en snigel utan att få jätte dåligt samvete.. :P Fast så har det iofs alltid varit när det gäller just djur. Kom bla. alltid försent till skolan när det hade regnat när jag va liten, skulle flytta alla maskar från gångvägarna så dom inte blev mördade :) Men djur sårar en ju inte, kanske därför jag alltid dragits till dom. Och dessutom varit överbeskyddande mot just djur som inte kan försvara sig själva. Vet inte hur många gånger jag har flippat ur på folk redan som liten som varit elaka mot djur med flit. Då va det ju iaf tur att jag förde ens viss "respekt" med mig eller nått ;P Minns speciellt en gång när jag kom på killarna i klassen med att spela fotboll med en igelkott, fy fan va jag gick igång! Finns nog inget jag hatar mer än djurplågare! Blir förbannad bara jag tänker på det.. men jaja har ju inte riktigt med saken att göra. Lite lång och virrig kommentar kanske :P haha, sorry! Men svävade iväg i egna funderingar och minnen :P Vad är en duktig-gaffel förresten? ;D