Fick ett önskemål om att skriva om vart Mellie är och vad hon gör nu.

Snabbrepetition för er som missat det föregångna.
Mellie är den stora grå hästen i min header, världens underbaraste ragata. Hade henne på inridning och visning på tre års testet i våras och hon var min drömhäst. Helt underbar, vi klickade så det small om det.

Tyvärr blev Mellie trött på resan till Vreta och ville inte kliva på transporten hem, jag var inte med vid lastningen så vad hon gjorde etc kan jag inte svara på mer än att det tog 5 timmar att lasta henne och hon ville absolut inte på.

Det är väll ett litet signum för Mellie, vill hon inte göra nått gör hon det inte. Vill hon göra nått gör hon sitt bästa och lite till.

Iallfall, jag beslutade mig för att köpa henne men hon gick inte igenom besiktningen, hälta hf + hb. Hon fick åka hem till mig iallfall för att vara sällskap till Bengan som jag fick hem dagen innan. Där började problemen.

- Hon var arg. Riktigt arg, hela tiden. Egentligen utan orsak men jag tippade på smärta någonstans efter som hon inte gick igenom besiktningen.
- Hon sparkade, något hon är väldigt skicklig på. Hon siktar, så hon har signerat ATG kliniken i Kalmar vid tandläkarplatsen.
- Hon skickade mig hovslagare i väggen och gick inte att gör någonting bak på. Hon försökte även sparka honom.
- Hon var orolig i stallgången, orolig hela tiden faktiskt.
- Hon vägrade att gå in i stallet om inte Bengan redan var inne, kunde ta upp mot 40 min att få in henne genom att bara stå där. Vid minsta lilla sträckning i grimskaftet ställde hon sig.

Så jag tillsammans med Mellies ägare beslutade att hon skulle åka till Per Svensk som är western och NH tränare utanför Målilla. Där stod hon i ett par veckor och tränades, problemen löste sig och Per sa det att hon var osäker över något och då tagit till aggresivitet i försvar. Jag kan inte svara på vad hon var osäker och rädd över men antagligen har det bland annat ett samband med resan till Vreta. Inga av de ovannämnda problemen fanns under tiden jag red och tränade henne kan jag tillägga.

Idagsläget står hon hos sina ägare och har inte så mycket kontakt med dom just för tillfället mer än att K (Mellie har två ägare kan man säga, mor och dotter. Dottern är just nu i USA där av minskad kontakt) tränar henne i lastning etc.

Hur vida Mellie kommer att komma hit igen eller inte kan jag inte svara på, jag är ärligt talat väldigt osäker på henne och är rädd för att hon kan falla tillbaka i samma mönster i och med att jag inte litar på henne. Arbetet för att bygga upp den tiliten och tron på varandra skulle ta väldigt mycket tid - efter som att jag just precis vet vad damen kan hitta på.

Att veta att detta är hästen jag alltid drömt om, desutom ett sto, förändrats till en varulv i en värld med ständig fullmåne gör ofattbart ont i hjärtat. För jag vet att Mellie kommer att gå långt och jag hoppades innerligt att det skulle vara med mig.