Den unga hästens arbete.
Läste detta inlägg och jag håller väll inte riktigt med på alla punkter.
"Innan jag startar själva inridningen så brukar jag longera eller löslongera hästen med hjälptygel så att den lär sig att söka sig neråt vid lätt tryck i munnen."
Jag är inget stort fan av hjälptyglar på någon häst oavsett ålder men ännu mindre på en unghäst. Och i avsikten att "lära" hästen att den ska söka sig nedåt vid ett lätt tryck i munnen tycker jag bara är fel. Formen på den unga hästen kommer naturligt när den har styrkan att kunna bära upp sig så hur skulle en hjälptygel kunna göra så att hästen kan hoppa över steget "bygga muskler, balans och styrka" och kunna arbeta korrekt direkt?
"Om unghästen lär sig att ”gå i form” från början så använder den överlinjen och bygger upp rätt muskler på en gång."
Formen är inget man lär in utan något som hästen gör vid korrekt arbete. Bara för att man petat in näsan på den höjer den absolut inte ryggen och arbetar rätt in under sig i balans.
När jag red in Mellie så tog jag det väldigt lugnt.
I ungefär två månaders tid så red jag henne på lösa tyglar och arbeta med målet att hon skulle lyssna på min sits, röst och vikthjälper. Jag ville få fram en trevlig och lyhörd häst, målet är ju endå att man i slutet ska kunna "sitta och se snygg ut" med minimaliska hjälper och i mitt huvud kändes det mest logiskt att på så sätt börja att befästa sitsens innebörd i ridningen efter som att det är med den du sedan ska rida ihop hästen.
Dessa två månder red jag i skogen i kuperad terräng, i Gamleby hade vi desutom mycket backar, på så vis stärkte hon sig bra och fick chans att hitta balansen. Hon blev säker på foten, fick bra framåtbjudning och under tiden jag hade henne var hon aldrig rädd mer än när det brassade en älg två meter framför näsan på oss. Jag skulle vilja säga att jag lyckades få fram en trevlig och lyhörd häst.
När jag sedan valde att öka kontakten till munnen på henne så tog det inte lång tid föränn hon sökte sig självmant till bettet och arbetade bra i alla gångarter. Hon var reglerbar och i slutet av våran tid innan tre års testet gick det att både samla och öka henne i alla gångarter med formen bibehållen.
Jag tror inte på att rida in en häst i ridhuset eller paddocken, jag tror på att rida i skog och mark. Javisst unghästar kan hitta på mängder av bus men en understimulerad häst får mer tid att tänka ut bus och i skogen finns det betydligt mer att titta på än kala ridhusväggar. Jag började inte rida Mellie i ridhuset föränns det var ungefär en månad innan tre års testet och det var först då hon började 'bråka' genom att kicka.
Bra balans, en livrem runt halsen, telefon och en positiv inställning så kan vem som helst rida in sin häst i skogen. Men sitter man och spänner sig, förbereder sig på det värsta och överreagerar så fort hästen hoppar till så kommer man hamna på backen.
När jag red in Mellie så tog jag det väldigt lugnt.
I ungefär två månaders tid så red jag henne på lösa tyglar och arbeta med målet att hon skulle lyssna på min sits, röst och vikthjälper. Jag ville få fram en trevlig och lyhörd häst, målet är ju endå att man i slutet ska kunna "sitta och se snygg ut" med minimaliska hjälper och i mitt huvud kändes det mest logiskt att på så sätt börja att befästa sitsens innebörd i ridningen efter som att det är med den du sedan ska rida ihop hästen.
Dessa två månder red jag i skogen i kuperad terräng, i Gamleby hade vi desutom mycket backar, på så vis stärkte hon sig bra och fick chans att hitta balansen. Hon blev säker på foten, fick bra framåtbjudning och under tiden jag hade henne var hon aldrig rädd mer än när det brassade en älg två meter framför näsan på oss. Jag skulle vilja säga att jag lyckades få fram en trevlig och lyhörd häst.
När jag sedan valde att öka kontakten till munnen på henne så tog det inte lång tid föränn hon sökte sig självmant till bettet och arbetade bra i alla gångarter. Hon var reglerbar och i slutet av våran tid innan tre års testet gick det att både samla och öka henne i alla gångarter med formen bibehållen.
Jag tror inte på att rida in en häst i ridhuset eller paddocken, jag tror på att rida i skog och mark. Javisst unghästar kan hitta på mängder av bus men en understimulerad häst får mer tid att tänka ut bus och i skogen finns det betydligt mer att titta på än kala ridhusväggar. Jag började inte rida Mellie i ridhuset föränns det var ungefär en månad innan tre års testet och det var först då hon började 'bråka' genom att kicka.
Bra balans, en livrem runt halsen, telefon och en positiv inställning så kan vem som helst rida in sin häst i skogen. Men sitter man och spänner sig, förbereder sig på det värsta och överreagerar så fort hästen hoppar till så kommer man hamna på backen.
När denna bild togs hade vi tagit våran första galopp! På en stor inte inhängnad åker ;)
En av de första ridturerna utan ledare
Sometimes I miss you like hell.
Postat av: Madelene S
Håller med dig! Och vilken fin häst!
Postat av: Jennifer
När jag rider in unghästar anpassar jag efter hur hästen är byggd och hur pass "enkelt" den har för att få muskler. Alla är ju olika :) tycker man ska prova sig fram med försiktighet :) brukar bli bäst då :)