Jag saknar Bengan, jätte mycket faktiskt.
Har absolut noll idéer till ett bra klockan sex inlägg, just nu saknar jag bara min lille köttbulle.

Bengan fattar precis vad som händer när man visslar på honom.

 

Han har utvecklats så sjukt mycket både i huvudet och i kroppen. Han har mognat, han kan vara själv i stallet, han kan vara själv i ridhuset och han får inte panik.

När jag var och kollade på Bengan första gången så
stegrade han och bockade med mig när
M skulle galoppera och vi skulle stanna kvar.

Han kan tömköras i alla gångarter, han tar komandona hyffsat lydigt och han gör det mesta med en otrolig glädje.

Precis som alla ni hästtjejer är man i stallet varje dag och mockar, fixar och donar, motionerar och borstar. Det är ens andra hem och att vara ifrån det en period känns tomt. Sitter här och saknar att få mocka lite bajs, sniffa lite björn päls och få mysa med min lilla solstråle.

Idag vill jag hem, men jag får vänta två dagar till. Då ska det pussas!