Tömkörning är som jag sagt många gånger innan ett ypperligt kompliment till ridning. Hästen får chans att jobba utan ryttare och man kan se hur hästen rör sig från backen. Den får stärka sig själv och man kan göra allt man gör från ryggen med lite träning.

Jag vill börja med att säga: det är skillnad på långa tömmar och tömkörning framför allt i positionen. Jag skriver om tömkörning och inte 'long rein'. Det är lite olika filosofier bakom de båda begreppen.

Jag har tömkört in två hästar än så länge och min mage har väglätt mig rätt och båda två fungerar bra att tömköra. Är lyhörda och har ett eget tänk. Något som jag tycker är största fördelen med tömkörningen, hästen får chans att använda eget huvud och blir inte fullt lika beroende av att ha någon brevid sig/framför/på ryggen. Det skapas ett självförtoende.

När man ska tömköra in en häst bör man tänka på följande saker:
- Är hästen bakskygg, om än väldigt lite?
- Kan den tygeltagen? Dvs. är den riden innan?
- Har den visat tendenser till att sparka?

För Bengans del var svaren: Nej, nej, nej. Med andra ord kommer han inte förstå vad jag vill när jag tar i höger/vänster töm.

De flesta hästar snurrar vid inkörnings proceduren för att den är inte van vid att ha ryttaren bakom sig. I detta läge gäller det att ha is i magen och inte ge sig. För det går över och destå mer följsam man är i snurrningarna och så sällan som möjligt inte hamnar i ett underläge då hästen hinner vända destå fortare går det.

Hästen kan också bli istadig och "frysa" fast, i detta läge (om hästen kan de svängande tygeltagen) försöka svänga hästen och på så vis sätta den ur balans.
Med Bengan tog det ungefär 20 minuter innan snurrandet hade lugnat ner sig och efter det kom de med allt längre mellanrum. Idag snurrar han aldrig.

Jag hade god hjälp av tömmarna i inkörningen efter som att han inte kunde tygeltagen, jag hade desutom grimskaft och fungerade som ramar.

Om jag utgår från att hästen inte tidigare är riden är nästa steg start och stopp. Nu ska röstkomandona befästas, målet för egen del har alltid varit att använda tömmarna så lite som möjligt. Fundera ut två komandon som du känner dig bekväm med och eventuellt använt vid ledning innan. Jag använder mig av ptroo och ett smackande läte. Stanna, gå, stanna, gå. Traggla men i korta stunder, arbetspassen bör inte vara för långa då risken är stor att hästen tröttnar och börjar snurra/hittar på andra hyss.

När hästen förstått sig på detta kan man börja gå vidare med de svängande tygeltagen. Jag använder inte skolkörnings stroppar (en liten läderbit med en karbinhake i ena änden och en ring i andra som man fäster i gjorden för att kunna ge ledande tygeltag. Ska hästen användas som ridhäst senare rekomenderar jag att köpa in en sådan) utan tömmen går direkt från hand - genom ring på gjorden - till bettet. Alltså blir tygeltaget ett "drag" bakåt i bettet och inte ett "ledande" som i ridningen. Jag började befästa detta tygeltag genom att tömköra runt träd och längs med grusvägar som naturligt svänger. Tragla och ha tålamod, hästen kommer inte att förstå direkt men för varje tygeltag koplas 1+1.

När halt, gå, svänga fungerar är nästa moment traven (vissa anser att rygga är nästa steg om den ska användas som körhäst men det är upp till var och en) och åter igen samma sak där kom på ett komando. Det får inte vara för nära skritt komandot i läte för att undvika missuppfattning. Jag har sss som komando och det fungerar väldigt bra. Bengan travade i ren skräck när jag började springa bakom honom, Mökkur fick jag lägga pisken på. Prova dig fram.

Sammanfattning:
- Klura ut bra komandon till halt, skritt & trav (galopp & rygga senare men det är överkurs) som inte kan missuppfattas med varandra.
- Ha tålamod och is i magen. Brusa inte upp utan låt det ta tid så får du en säkrare häst.
- Halt och skritt ska sitta innan man börjar med nästa steg.
- Tömkör gärna i naturen än i ett ridhus om det är möjligt (och inte påverkar säkerheten) då endel hästar kan bli osäkra att få tänka själva, vara först & ha sin ryttare bakom sig.