Okej, jag brukar inte blotta mitt liv på bloggen. Jag undviker det in i det sista men just nu bara sprängs jag.

Majoriteten av mina läsare är tjejer i min egna ålder (lite äldre och lite yngre förekommer också) så känns endå som att inlägget inte är helt åt helvete från den verklighet ni lever i också.

Jag är en tjej som gör vad i helsike som faller mig in, har alltid varit så. Envis som synden och går min egna väg.
Detta är uppenbarligen något som sticker i folks ögon, att jag gör som jag vill och desutom står för det. Nån måtta får det vara kan jag tycka på avundssjukan. Stå upp för dina egna åsikter, gör dig ett eget liv så som du vill ha det istället för att vara missunsam på andra som gör det du inte vågar.

Tänk på att det inte är någon annan än du själv som designar ditt liv. Du kan inte skylla på någon annan när det inte blir som du tänkt dig. Det innebär även att man ibland tar fel väg, ibland är man nära branten och trampar men man måste lära sig ta det och hur man byter riktning.

Jag gör fel ibland, jag tänker fel, jag gör saker jag kunnat göra på annat vis. Men jag ångrar ingenting för av allt man gör lär man sig någonting. Att gå runt och ångra sig är både energi krävande och hiskeliget onödigt.

Kalla mig vad du vill, men tro mig jag vet redan vem jag är.