It's LÖÖÖRDAG!

Mine frojdins, idag är himlen blå och solen skiner OCH det blåser (typ) inte för en gångs skull här uppe i Ottenby. Humöret är på topp och idag ska Bengan ut och gå i tränset, vi får väll se hur det går. Han är min lilla pärla!

Det stora monstret, som jag fortfarande är förbannad på (ack, till vilken nytta?) ska få svettas i volten 10 minuter och sen ska vi lyfta ben, ben, ben och gå in, ut, in, ut ur stallet. Nej hon är inte dagens glädjeämne.


En gammal häst...

...står på dagens schema.

Jolanda är mitt namn, jag var 19 år UNG när jag flyttade med den nya ryttaren som tydligen skulle vara min nya fodervärd - Anna hette hon. Jag är, något som märktes, en bestämd dam och att min nya ledare var hela 3 år yngre än mig var en väldigt viktig pettitess. Här ska man inte hunsas och det fick hon minsann veta!

Ja minsann, jag var väldigt snäll när jag hade lust fast det var inte varje dag. Sju dagar i veckan kan man inte vara problemfri, det skulle bli alldeles för tråkigt! Iallfall, hörde någon gång att jag låg på en utbildningsnivå ungefär LB dressyr. Hoppa fick jag inte göra för jag var triangelmärkt efter ett tidigare hektiskt liv i Holland som hopp ponny upp till MSV. Men på de äldre dagarna och Sverige flytten så fick jag två föl men det var inte riktigt min grej, hade tydligen svårt att ta mig.

I två år i Gamleby hade Anna mig, och jag tror vi utvecklades en del. Även fast att jag inte var riktigt bekväm vid att bli utriden själv (sen var det ju alltid så himlans roligt när Anna blev arg. Älskade när hon hoppade upp och ner på marken och svor) Innerst inne visste jag att hon älskade mig och jag tyckte väll att hon var helt okej!

-

Vintern 2010, 2 januari då fick Jollan kliva på transporten med en liten tjej i grimskaftet. Vi kom inte längre och bråkade för mycket i ridningen för att jag skulle tycka det var roligt så en familj från Skåne kom och tog med sig henne hem. Tyvärr tog de inte hänsyn till att Jollan inte fick hoppas regelbundet och slet antagligen upp sin gamla skada. I april samma år fick hon somna in efter en veckas vila.


Oh dear John.

Hur länge orkar man försöka? 1 dag, 1 vecka, 1 månad, 1 år, 1 livstid?

Hovslagaren var ute idag.



Något Mellie iiinte riktigt uppskattade. Hon börjar besöket med att skicka in honom i väggen och sedan stegra, hoppa jämfota, putta och bara vara allmänt dum. Efter ett tag hade han iallfall fått på framskorna efter att hon gjort ett jämfota hopp över hela stallgången och skar sig själv på en nedvikt söm - as you see in the picture.
Bakhovarna kunde vi glömma för hon siktade OCH tänkte träffa. Vilket hon hade gjort om hon hade fått chansen så vi nöjde oss där.



Här har vi en duktig kille där emot som förtjänar alla pussar i världen som nästan stod blickstilla och tyckte att detta inte var så farligt. Jag börjar bli kär i den lilla krabbaten kan man väll lugnt säga.


Moves like a jagger.

HELLO BITCHES!

Fredag, taste like sugar.

Städa lite till står överst på menyn idag, känns lite sådär halv kämpigt men antar att det bara är att ta tag i annars lär det ju aldrig bli gjort. Varför är det så tråkigt att städa för?

Sen in till Kalmar en snabb vända och köpa träns + bett till Bengan, han kommer hata mig och ett hack till Mellie! Men så får det bli, för i slutet av denna månad tänkte jag köpa en sele till den unge mannen och då ska han vara tömkörd utan problem.

Vidare till Färjestaden och göra ett läkarbesök och ta lite prover :)

Hem till Ottenby tillsammans med Calleponken som slutat skolan, ut med Bengan en runda och påbörja tömkörningen och slutligen longera Mellie en liten stund och hänga lite på henne. Får se hur det går :D

Vad ska du göra idag?

(Gal1 sugen på ett svettugt dressyrpass!)


Snart...

... om allt går som det ska fyller jag ännu en stallplats.


Jar of hearts.

Onsdag, förmiddag. Jag har vart igång sedan fyra imorse - alldeles för sent! Fem minuter över fyra ringer min arbetskamrat och väcker mig, jävlar vilken eld jag fick i rumpan! Men i slutendan var jag bara fem min sen efter att jag kastat ut fodret o gett kalvarna käk!

Ut med hästarna och såg till min stora lycka att Mellie inte lekt bajsspridare inatt utan lagt fina högar :D Och Bengan hade vart lika duktig som alltid.

Nu ligger Mellie död i hagen...


Oh hoy!

Min härliga lilla "det här kommer komma upp varje dag" lista sprack ju kan man väll säga, men det har krånglat med bilduppladdningen från iphonen så ska in o köpa mig en liten kamera så ska vi nog se att det blir bättre!
I och för sig är väll att smidigare än att e-posta bilderna från mobilen till datorn?

Hur som, i helgen så har jag stallvakt i form av chefens son så uppdateringen kommer vara lite knackig efter som att de nu bara går och såsar fram till på måndag/tisdag för då blir det allvar igen! Jobbar bara 14 dagar nästa månad så har endel spare time...

Vad ska Du göra nu i helgen?

Jag ska till Linköping och fira min farmor som fyller 75 imorgon
och ikväll ska vi ut på resturang med familjen
och bo på hotell. Rätt mysigt! :D


(Bästa sitsen, tur att man blivit bättre sedan bilden är tagen typ -03 :P )


Herregud!

Vilken dag, 12 timmars arbete känns i kroppen ska ni veta...
...men det är dagar som denna som man vet att man lever

Imorse hade det krånglat för min arbetskamrat och korna hade inte viljat gå in i karusellen och de hade sparkat o bråkat. Jag var ute och lastade fodervagnen vid tjugo i nio och då brukar jag vara färdig för morgonen! Kom hem, tänkte "jag mockar sen, så trött!". Somnar och stänger av alarmet i sömnen och vaknar tio minuter innan jag börjar eftermiddags passet - ingen lunch och ett omockat stall, great!

Eftermiddagen blev ju inte mycket bättre, en av de som kalvade för ett par dagar sedan lyckades vända sig i karusellen och åkte bak-o-fram och en annan goding, en kviga såklart, vägrade gå in så hon sprang under infösargrinden. Slutade halv åtta, yeah!

obeskrivligt trött trotts 4,5 timmes sömn mitt på dagen så - fy - hästarna får vara ute inatt. Tror knappast att de klagar, möjligtvis att Bengan är lite sur över att han måste ha betesreduseraren på (herregud han kommer äta ihjäl sig annars!)

(finns ingen bild som får mig att längta och se fram emot att få känna adrenalinet och endorfinet flöda som när jag ser denna. Åh vad jag vill rida på kräket nu!)


det finns stunder...

... då man undrar vad i helskotta man håller på med.
Idag är en sån dag...

Men nåja, begav mig de 800 metrarna till stallet för att mocka hos Mellie-som-tycker-om-att-mosa-mitt-bajs-till-den-perfekta-storleken-så-de-rinner-genom-grepen och hos Bengan-som-lägger-prydliga-högar. Herregud vad har jag gjort för att få en häst som leker fastgödselspridare i boxen?

Hur som, tog en timme och sen tog jag in Mellie, vilket tog 30 min. Ja, damen har ju endel bestämda åsikter om det mesta och idag skulle vi INTE in i stallet och så var det med det. Skam den som ger sig tänkte jag, om jag inte änns får in henne i stallet hur i helskotta ska jag då kunna trycka in henne i transporten?

Och på trettio minuter hinner jag prova tre olika tekniker:
- Blänga och säga onda saker
- Försöka dra in henne, men tycker att jag vid det här laget borde lärt mig att våld mot Mellie endast resulterar i att hon a) ställer sig upp b) backar, backar och åter igen backar c) sparkar. Så gav upp det ganska fort
- Ignorera, oh yes där hade jag nyckeln för det var ju inte lika spännande som att få uppmärksamhet.


Borstade lite på Bengan som har börjat fälla, yes box som om det vore första värmen efter en istid. NU SKA PÄLSEN AV! Hmmm
Ut med Bengan bakom cykeln och trampa runt en kilometer, han var outstanding. Herregud vad duktig han var!


Sen hem till Mellie som satt och grät i ett hörn för att hon var ensam och bortglömd. Men hon sken upp som en sol när hon fick komma ut i stallgången. Mellies tankebanor var typ nått i den här stilen:
- JA, nu är det min tur! ta dig i roeven Bengtsing
- Nähe, lindor? AHHH en chans att få uppmärksamhet, tralalal *lyfter det benet som lindas var tredje sekund*
- Jaha träns? Jaaaha KLIPINNE! *klia*

Jo men hon är en härlig prick...

Longerade lite, överskotts energi.se så det blev ett par brallvändor med mig farandes i linan. Herregud hoppas ingen såg mig! Trött blev hon ju inte trots att hon flåsade som en panikslagen-hyperventilerande-nära-döden ekorre. Ack, ute i hagen sen trog hon en regääääl repa. HURRA!

Hörs sen!



Hästarna är ute

...och Mellie hade som vanligt 200 kilo överskotts energi i kroppen och for runt som en kanonkula och gjorde diverse akrobatiska konster.

Hur som helst, dagen kommer att bli fullspäckad och hade typ behövt en veckas ledighet för att hinna med allt i normaltakt men icke, en dag var det så då får man försöka.

Det ska tvättas, tvättas och tvättas. Sedan städa huset, kasta in disken i diskmaskinen, mocka, ut o gå med Mellie och sen transportträna henne och slutligen ska det ut o cyklas med Bengan. Skulle vara bra om jag hann klippa gräset i hagen med men det är omöjligt!

Vad gör ni en sådan här onsdag då? Antar att de flesta går i skolan :)

 


Nyare inlägg