Noomie om Detta året lider mot sitt slut.:
Vilket år! :'O (:
Kan du inte skriva ett inlägg om Mellie, lite om hur hon var, om hur ni 'träffades' osv?(:

-
Camellie B f. 2008 e. Camaro M ue. Tolstoy [till salu]

Mellie ägs utav en kompis till mig som jag lärde känna genom min förra pojkvän som jobbar på deras gård. Tanken fanns inte att jag skulle rida in Mellie och visa henne på tre års testet då ägarens brors flickvän från början skulle ta sig an henne då hennes häst hade gått bort men ångrade sig sedan (har för mig att det var så, hon skulle köpa ny egen också) så då sa jag det att jag kunde ta henne. Vi la fram lite idér och de funderade. Sen kom hon hem till mig den 7 oktober 2010.

När jag fick hem Mellie hade hon enbart haft sadel på sig ett par gånger, var longerad lite och hade haft träns på sig ett fåtal gånger men i det stora hela var hon väldigt orörd då hon och ägaren inte fungerade ihop. Från början skulle Mellie blivit hennes framtida tävlingshäst men hon blev för liten. Jag kände inte Mellie över huvudtaget, hade borstat på henne en gång innan hon fick komma till mig. Vilket var en ganska stor chansning, ston kan ju vara erhm lite säregna.

Men det fungerade och jag började sakta med säkert vänja henne vid träns och bett, var ute och gick nästan varje dag antingen i grimma eller träns. Ensam och i sällskap, allt för att vänja henne vid ett liv som ridhäst. Min förra ponny gick inte att rida ut på själv så la stor vikt i att hon skulle fungera själv. Mellie hade inga problem vid att vara själv ute men i stallet levde hon jävel. Hon hade lyckats slita sig hemma på gården och detta mindes madame så det jobbade vi väldigt mycket med, att hon skulle hålla sig lugn.

Mellie var i det stora hela otroligt tuff i allting och hade man henne med sig gick allt som på räls. Vilket jag oftast hade, minns hur jädra cool hon var när jag började longera med sadel på de första gångerna. Hon showade runt och tyckte hon var så himla frän! Lika så i löshoppningen, hon var bäst enligt henne själv vilket resulterade i en kullerbytta en gång så sanden yrde. Sån var Mellie i ett nötskal, hon ägde och var störst, bäst & vackrast.

 

Jag minns också första gången jag satt på henne, jag var inte särskilt nervös efter som jag lagt ner så sjukt mycket förarbete men man visste ju aldrig! Hade mitt ankare Tove och min kamerakvinna Tina med mig i lösdriften som var en plats Mellie både var trygg i och kände igen. Jag satt upp sedan så snirklade vi runt bland stolparna och övade stanna, gå, svänga. Där red jag ungefär 3 gånger innan Tina ledde mig utomhus. Efter omkring 8-10 pass så red vi ut första gången tillsammans med Li och Bonnis (unghästen jag hade hemma för ett tag sedan).

 

Mellie var enligt mig en dröm att rida, hon var pigg och allert samt positiv och nyfiken till arbete. När det blev för jobbigt sa hon dock ifrån genom att skicka ut ett eller två bakben. Men hon var himla frän att rida, orädd och gick fram över allt. Kaxig som få desutom!

Ja, ni som vart med och format en häst vet ju hur det är. Första galoppen, när hästen en dag vips börjar arbeta rätt med mera. Mellie gjorde jag precis som med Bengan, allt var på känsla. Red till exempel utan stöd på bettet väldigt länge för att jag ville få fram en känslig och lyhörd häst med egen balans. Något som jag lyckades bra med, i slutet av våran tid gick hon stadigt i form i alla gångarter och var kontrollerbar både samlande och ökande i gångarterna. Kunde samla sig i galopp ett par steg i form i uppförsbacke till exempel och fattade galopp från lugn och fin trav. Dock jobbade vi mycket på fattningarna då hon hade lite svårare för höger (löshoppade i vänster varv och där av blev hon starkare i den galoppen)