Smisk på stjärten, uppdateringen är inte nådigt dålig. Men har jobbat sedan i lördags och idag är sista dagen för detta lovet jag går i lagårn. Trött är vad jag är i underkant, snarare avliden förruttnad och förmultnad. Kort och gott f'låt!

Iallfall, i förrgår var jag och Kim ute och red och igår fotograferade vi dom i hagen när dom sprang så kommer lite fina bilder på det nästa vecka :D

Iallfall, ridpasset i skogen. Det gick super bra, har börjat rida henne med mer kontakt till bettet nu. Har tidigare haft aningen längre tygel för att hon själv skulle kunna hitta balansen och arbeta mer "ostört" . Gick verkligen jätte bra.

I början av ridpasset så var hon irriterad såklart för att jag kortat tygeln och nu hade jämn kontakt med bettet (och inte bara när jag vill henne något) och det kan jag räkna ut med akter att hon skulle gå och dra lite i bettet och tjura lite. Hade med mig långspöt och ett par starka friska ben så varje gång hon försökte dra tygeln i handen på mig fick hon sig en dutt av både skänkel och spö. Smart som hon är insåg hon ganska fort att det inte gick...
I slutet var hon riktigt fin, hon höll igång med gott tempo framåt i alla gångarter och i slutet slappnade hon av och var balanserad, lugn och harmonisk - precis som jag vill ha henne.

Dagen tanke inlägg kommer handla om följande :

Puss

Idag är en sån dag jag skulle vilja vrida tillbaka klockan 2 år - tillbaka till tiden då jag hade Jollan och Li hade Panks. Vi var outstandning på galna ridturer i skogen barbacka (varvat med svettiga dressyrpass i ridhuset)

Langar lite bilder på hur jag vill ha det just nu :D





saknar inte detta för tillfället dock:



Hitta VÄRLDENS läckraste fail bild med, bjuder på den (;


(Läcker underhals)

i söndags red jag och Hanna ut i det strålande sommarvädret, underbart skönt! Hon dummade sig, stod inte still i gången och var allmänt typ bångstyrig. Ute i skogen gick det bra fram tills vi mötte en älg (jag är JÄTTE rädd för vilt) och det var tyckte Mellie och Acke inte var sådär himla festligt.
Men efter lite deeptalk kom vi förbi. Kravlade oss över den lilla stocken och tog ett kamelhopp över vattenpölen - läckert!

Är trots hennes bråkiga attityd väldigt nöjd, hon fattade båda galopperna vilket vi haft svårt för ute i skogen. Hon väljer väldigt gärna att rulla över i vänster och "ignorera" min fattning.

Igår så fick Mellie stå, jag red bara Acke. Summa sumarum, jag var förbannade 95% av ridpasset. Han kör med fula trix, tar inte halvhalterna och bara total vägrar att lyssna.
Han pinna mest på i nån blandning mellan skritt och trav medans jag försökte aktivera han med volter, sidvärts och halter halter och åter igen halter. I mitten av ridpasset fick han för sig att en buske skulle hoppa upp och bita han i rumpan så 5 minuter minst gick åt till att återfå koncentrationen.

I sidvärtsen krökte han sig som en banan i sidan och smet. Med högljudda protester om att det jag försökte gör FAKTISKT var jobbigt om jag inte visste om det. - Tack Acke för upplysningen!

I slutet av ridpasset, när han var var trött och även jag så hade han äntligen slappnat av och gick i en bra stadig form.

Ska fotografera när jag rider han ikväll, får se om jag vågar lägga ut de bilderna ;)

Dagens inlägg låter jag handla om bett något som är otroligt viktigt och lätt att göra fel.

Jag valde att ha ett tredelat på Mellie, anledningen grundar sig egentligen i en rad olika argument:

- Jag tycker inte om tvådelat då risken att det skjuter upp i gommen på hästen är större.
- Tredelat ligger i regel mer stilla.
- Det är snällt och vänligt mot hästen.

Om jag skulle få för mig att byta skulle i så fall blir till ett rakt med fasta ringar.

-

Grundläggande är att redan från första början använda små hjälper, efter som att den unga hästen inte är van vid bett och hjälperna som ges via bettet finns det ingen anledning att vara hård på handen eller ta i för kung och fosterland. De är "tröga" i hjälperna men för det ska man inte ta i mer.

När jag lärde Mellie halt och ledande tygeltag handlade det med om upprepning än att öka styrkan. Tog hon inte halten på första försöket gör man om tills hon tar den. Till slut räcker det med en eller två små förhållningar efter som att hon nu är van och har lärt sig att det där lilla trycket i munnen betyder halt.

Håll det simpelt!

Var inne på en unghästblogg för ett par dagar sedan, det var en skräck upplevelse efter som att hon red på pessoa på sin TRE-åring. Argumentet jag fick när jag ifråga satte var att de blir känsligare om man rider på ett starkare bett. Jag hoppar nu dock över mina personliga åsikter om pessoa (det är ett skitbett mer tänker jag inte gå in på det)

Jag blir mållös när jag ser dessa dumheter.

-

Läste på en annan sida att man skulle köpa ett lite för stort bett så växer hästen i detta allt efter som att tiden går. Detta säger jag också emot, lika så som att man inte rider i en för stor sadel efter som att hästen endå växer så ska man inte heller rida runt på ett för stort bett. Det gör mer skada än nytta!

Mellie skötte sig utmärkt när vi red upp till ridhuset själva! Hon var lite missnöjd över att knopparna spände så förbaskat men då ska hon få se på hårömhet på treårstestet när jag ska knoppa seriöst ;) Dessa knoppar på bilden är väldigt slarvigt gjorda. Fjädrarna och de små söta påsk kycklingarna hon har i manen var lite konstiga men i övrigt så gick det bra!

Inne på banan sedan så var det piece of a cake, hon kollade lite snett på påskriset bara men i övrigt var hon duktig. Vi skrittade och travade runt banan bara. Hon skötte sig även väldigt bra när publiken applåderade.

Stoltare än stoltast!

 

 

Gårdagens longering (:

Nu: tagga hoppning och utsmyckning av Mellie som ska bli påskafin.

Kram

Igår så åkte Mellies bästa kompis Bonnis hem, hon tog det rätt bra faktiskt. De har varit otroligt tajta om vi säger så...

Men longerade lite och pysslade, hon var verkligen jätte fin.

Hinner inte skriva mer nu, kommer lite bilder senare. Önskemål om vad jag ska skriva om idag?

Jag har ju som ni säkert förstått en tre åring på inridning och träning fram till helgen det är visning på Vreta det vill säga någon gång mellan 6-8 maj.

När jag fick hem Mellie så var det många år sedan jag senast ställde ut, senast var 2008 och det blev en flopp. Hästen hade inte de bästa förutsättningarna med ett mesigt temperament i hoppningen, inte utmärkande i vare sig steg eller hoppteknik och jag hade fått träna på visning för hand enbart längs med ridhusväggen. Att jag på köpet var dåligt påläst och inte hade fått öva på att ställa upp henne gjorde inte saken bättre. Vi slutade på 42 poäng på gångarterna och 44 i hoppningen.

Viktigt är att man tränar tidigt med att springa med dom och när man går med dom (vare sig det är träning eller från hagen) att man håller dom väl framme och i bra tempo så förstår de fort att man ska inte gå och såsa 10 meter bakom.

Löshoppning bör börjas med i tid, hellre för tidigt än för sent efter som att du mitt i allt ska klämma in minst en månads vila. Välj en duktigt löshoppnings tränare, kolla på hur hon/han lyckats med tidigare och välj en som du trivs med! Byt om det känns fel, för det är trots allt en person som du ska kunna fråga om råd och lita på.

Ridningen, ta det lugnt. Unga hästar är snabba på att lära sig nya saker men ta inte för givet att de klarar ett högre tempo bara för det. Det ÄR lätt att man ökar tempot efter som att allt rullar på så himla bra, men räkna med ett bakslag som är fetare än om du hade tagit det bahamas. Grunderna gjutas fast i cement och det gör man inte på en fesig kvart.
Jag skrittade och travade Mellie i 1½ månader då vi bara lallade runt lite, stannade och tränade på att ta det ledande tygeltaget. Efter det när jag kände att hennes balans blivit bättre och att hon hade bättre kondition så testade jag bakom en kompis och hennes häst. Galoppen var inget allvarligt, jag tillät henne att gå i fel de första gångerna sålänge hon höll tempot uppe. Korrigering av rätt/fel galopp är lättare att göra än att odla ett dött tempo...

Nu allt efter som märker jag vilken galopp som är starkare och försöker träna upp den svaga sidan med longering.

Framför allt, glöm inte att låta din unghäst ha roligt! De ska skritta på i frisk takt, trava med vinden i manen och galoppera på halv lång tygel. Det ska vara roligt och inte ett måste när du lägger på sadeln.

Det enda jag egentligen vart hård med Mellie är att hon ska ha tempot, det ska inte vara i brunsås fart.

(Valencia klass 2 sto e. Caglistro ue. Ismir)

Löshoppning igår, hon skötte sig riktigt bra. Upp till ridhuset så har vi ungefär 2 km från stallet och den promenaden var nog första gången som hon visade att det var unghäst i henne. Hon taktade, skakade på huvudet och hade riktigt bråttom. Roligt tyckte jag, att jag å andra sidan badade i mitt egna svett när vi väl var uppe i ridhuset är en annan femma ;)

Vi jobbade mycket med att få henne att ta tag i hindret bättre efter som att hon slarvar lite - hon hoppar men hon gör det lite nonchalant. Inte det att hon river utan hon tänker typ inte. Svårt att förklara (;

Men efter att ha haft bom i mellan hindrena så gick det betydligt bättre. Vi använde också bom bakom oxern för att hon skulle runda upp sig i språnget. Gör sådan otrolig skillnad!

Sedan fick jag lite smisk för att jag slarvar när jag springer, måste lägga i femte växeln helt enkelt. Framför allt i skritten, så i hemläxa fick vi att spring och gå träna. Så om 2 veckor när löshoppningen är igen ska det bli läxförhör haha!

Idag så står det uteritt på menyn, vi ska ut och galoppera lite. Peppar för imorgon då det är påskhoppning på skolan och vi ska trava över bommar med Li som ska ha oss i grimskaft. Bilder kommer på våran utstyrsel, vi kommer vara så himla snygga!

Ja, själv presentationen stod det på menyn då (skulle kommit upp i lördags).

Anna Bengtsson var mitt namn, är en lagom galen och skruvad 19 åring. Jag går naturvetenskaplig linje med lantbruks inriktning på internat skolan "Gamleby gymnasiet". Jag jobbar för tillfället med grisar när jag inte går i skolan och detta är något jag förutom hästarna jag brinner för.

På fritiden umgås jag med kompisar, pluggar upp mina betyg och såklart håller på med hästen.

Ridningen är något som funnits i mitt liv sedan jag var 8 år då jag började rida på ridskola. Dessa år var nog de absolut roligaste och sjukaste åren i mina liv, vi var ett väldigt sammansvetsat gäng med små flickor. Du vet säkert hur det var, bus ständigt!

Jag var redan då lite av en mes, jag är nog född som dressyrkärring när jag tänker efter... Tävlade hoppning lite smått men hade alldeles för höga krav på perfektionism redan vid 10 års ålder att det helt enkelt inte gick vägen.
Red på en liten halv seg, vatten rädd, vit Welsh Mountain Ponny vid namn Candido som jag skulle vilja säga format min beslutsamhet med hästar.

Några år senare bytte jag ridskola till en som var lite bättre och utvecklades väldigt mycket.
Fick samma år hem min första sommar ponny vid namn Köhl's O'Key och han lärde jag mig otroligt mycket på. Gamle farbrorn var en riktig självförtroende byggare. Stallet han kom från fortsatte jag rida hos i ungefär 2 år och där tog jag mig ann min första unghäst. En varmblods vallack, Vida's Deloro. Han hade tuppspatt minns jag dock och nej, det blev inte mycket ridhäst av han (; Vid detta tillfälle var jag 14 år ungefär.
Red alla möjliga hästar i detta stall och utbildade lite shettisar sådär halvdant. Underbart! Tävlade lite hoppning på O'Key, Lady och Blossom. Tre hästar med mycket krut i. Lady var ett litet C-ponny sto med en luddig historia bakom och Blossom var ett äldre galopp sto med en jäkla massa krut i som jag även vann min första hopptävling med.

När jag var 16 skaffade vi min första i princip egna häst, Jolanda. Tänker inte dra så mycket om henne efter som det finns i ett äldre inlägg. Men henne hade jag i 2 år och 2 januari 2010 åkte hon som sagt till Skåne.
Där efter försökte jag sluta med hästar men ack o ack - 3 månader senare satt jag där igen, på ett fyra årigt C-ponny sto...

Jag är spontan, galen, glad, kan-själv-tjej, blir lätt arg, hård, slarvig med skolan, familjens lilla rebell, outstandning.

(Blossom och jag, minst lika många år sedan)

(Osså en inte allt för gammal egocentrisk bild på fröken själv!)

Vem är Du?

Förlåt så himla mycket, för här har det vart dött! Och här kommer den obligatoriska ursäkten:
- Helgens inlägg uteblev på grund av tekniska fel kom jag fram till i söndags.
- I går hade jag jordbruket i skolan och förmiddagen bestod av att väga åkerbönor och eftermiddagen åt att leda bångstyriga kor till en förbannelse så när jag väl fick tid vid datorn så vilade jag pannan mot tangentbordet och sov (;

Men inget har egentligen hänt på Mellie fronten, hon longerades och hand tränades i lördags och kan inte säga annat än att hon skötte sig riktigt bra. I söndags och igår var hon ledig efter som att jag tyckte hon började kännas lite trött.

En himla balansgång mellan för lite och för mycket, magkänslan följs slaviskt!

Idag däremot står det löshoppning på schemat för våran fantastiska tränare! Ska bli riktigt roligt att se hur hon sköter sig efter som att det är mer än en månad sedan hon fick hoppa av sig senast.

Vad har du gjort i helgen?

(Oredigerad bild på en tuff brud som är rädd för vatten)

Helgen närmar sig, för det är ju faktiskt fredag idag (oh no shit sherlock...)

Vad ska ni göra i helgen? Tävla är det nog många som ska göra :D

Själv så har jag en skogshuggare som kommer på besök över helgen (: Så uppdateringen kommer vara knaper, det kommer lite förinställda inlägg etc men inga svar på kommentarer etc.

Ja, helgens planering ja!
- Idag ska jag rida ut på Mellie (så - nu är det bestämt! Inga fler ändringar, blir longering imorgon efter som att Adam är här. )
- Lördag: Longering
- Söndag: Vila

Det som kommer att kunna läsas i helgen är följande saker:
- Förberedelse inför tre års testet

Idag är en ny dag, jag är betydligt piggare nu efter cirka 11 timmars sömn. Yiiha!

Idag tänkte jag börja med lite longering och sedan rida ut själv (eller ta sällskap av någon om tillfälle ges), hon är jätte duktig att rida ut på själv men stannar lite då och då för att kolla läget men det är inga problem att få gång henne igen.

Har haft ett helvetets sto innan som inte gick att rida ut på själv så är väldigt noga med att inte skapa en Jolanda nummer två för då skjuter jag nog mig själv.
Det är lite sådär att för nyttighetens skull bör man någon gång i sitt liv haft en häst som man får brottas med för att komma någonstanns, man lär sig otroligt mycket och inser sina egna fel och brister samt vad olika ridsätt kan få för konsekvenser senare i hästens liv.

Som Jolanda till exempel, hon var tävlad i Holland/Tyskland upp till MSV B i hoppning så hon var ju antagligen välriden innan. Sedan blev hon skadad, hon kom till Sverige och fick två föl och därefter kom hon till Öland som foderhäst och stannade där i två år (då var hon omusklad, inte riden på omkring 5 år och stressad) sedan så tog jag över henne. Jag var 16 år när jag fick henne och hann ha henne i 3 månader innan vi åkte ner till Gamlebygymnasiet där jag studerar. Första sommaren var *harkel* spännande, hon testade mig ganska så hårt genom att vägra gå förbi ridhuset (gick inte att rida ut då) och att inte vilja bli hämtad i hagen, hon ville inte gå in i stallet och inte heller ut. Jag kan erkänna, vi blev aldrig bra vänner så problemet med att rida ut löste vi aldrig. Det gick att rida en liten bit men sedan tvärstannade hon och växte ihop med jorden...

Visst jag tog henne från knappt godkänd i LC nivå i dressyren till LB och sista året tränade vi för att debutera LA men så långt hann vi inte. Det fungerade men det klickade inte mellan oss riktigt och största utvecklingen gjorde vi sista halvåret då jag bytte från pelham till rakt tränsbett och tredelat med fasta ringar.

Hade henne i två år men allt har sina begränsningar och att rida, träna och umgås med en ponny som kollade på en med skeptisk blick blev ganska tråkigt i längden. Hennes träningstid var slut och hon lämnades vidare - 22 år gammal till en barnfamilj i Skåne. Tråkigt nog red dom sönder henne så fyra månader senare fick jag beskedet att Jollan fick anlända till de evigt gröna ängarna...

Så glöm aldrig, varje häst du rider har något att lära dig oavsett om det är en kamp med blod svett och tårar. Glöm heller aldrig bort att det var blod svett och tårar men inte heller tacksamheten för erfarenheten.

Idag är jag inte inställd på bra blogg mood om vi säger så, jag är bakis och det är den nakna sanningen.
Så därför kommer det vara klent med inlägg efter detta för idag men är tillbaka med full styrka imorgon :D

Idag ska jag:
- Sova.
- Longera och visa-för-hand träna Mellie.
- Prova balklänning.
- Sova.


Ha det härligt, och tack igen för alla fina kommentarer! Har Du något önskemål på vad Du vill läsa, släng isf iväg en kommentar! 

Hade utsläppet idag och trots mina något runda fötter gick det som en dans. Förutom att jag kom på när jag tog ut de två sista hästarna att det var lerigt ute och att andra skor eventuellt skulle kunna rädda mina strumpor från lerinpackning (mina tygskor måste vara magiska för det är ett under att de fortfarande hänger ihop)

Mellie verkade ha lite träningsvärk idag, hon kändes trött och lite "avslagen" när jag tog ut henne. Men idag är det en lugn dag som ska bestå utav lite longering och (jag ändrade mig igen) spring - visnings träning.

Angående att träna på att visa dom för hand är något som är väldigt viktigt, det påverkar poängen vid bedömningen!
Takt och att man får fram dom i en spänstig och vägvinnande trav där de visar sin auktion är svårt men med regelbunden träning kan det göra skillnad.

Jag springer oftast på grusväg men ska börja springa i ridhuset nu, viktigt är att man inte springer längs med en vägg utan att man lär hästen att kunna hålla sig någolunda balanserad själv.

- Man springer vid bogpartiet
- Spö får medföras alternativt en piskförare m. långpisk
- Man visar på hästens vänstra sida

Hör av mig senare, ha det bra!

(Bjussar på nått helt annat än hästbilder!)

Idag stod det trav på schemat men blev en hederlig skogrunda med både galopp och trav. Hon var super fin och lyssnade otroligt bra - precis så som jag vill ha henne. Märkte dock tydligt att hon är svagare i höger galopp och därför kommer morgondagens arbete bestå utav longering + avskrittning i skogen.

Visst vill man ha en liksidig häst?
Jag vill absolut ha det efter som att min förra var väldigt oliksidig och alla grunder sätts nu för hur hon kommer att bli som full vuxen. Väldigt viktigt att hålla detta i huvudet, alla mina "olater" måste jag ständigt komma ihåg och rätta till för att inte göra det till det rätta för henne. Jag vill skapa en häst som alla kan rida för då anser jag att jag har lyckats.

Nu ska jag återgå till nattens festligheter, studenten om 2 månader!

Tack för alla underbara kommentarer jag fått idag, fortsätt så :D

¨
(langar en repris)

Alla står vi där en dag, köpa eller inte köpa?
Ung eller gammal?
Utbildad eller outbildad?
Stam eller utan stam?
Sto, hingst eller vallack?

Jag har aldrig vart en stor beundrare av ston, men jag har ridit ston de senaste 5 åren iallafall. Min förra häst var ett sto och den nuvarande ja klart som fanken att hon ska vara en hormonstin tonåring av könet STO. Suck.
Men detta inlägget ska inte handla om mig utan om Dig som funderar på att köpa ung och outbildad häst/ponny och vad jag tycker att man bör tänka på.

Först och främst, är jag tillräckligt duktig för att skaffa en unghäst? Har jag duktigt folk runt omkring mig som kan hjälpa mig i de svåraste stunderna?
För unghäst är ingen dans på röda rosor utan kan stundvis vara ett helvete rent ut sagt. Samtidigt som det ger mycket glädje - men det gör en äldre häst också. Det som skiljer en unghäst från en äldre i ridningen är egentligen det att en ung häst är det oförstörd och det är Din uppgift att skapa en bra grund både ridmässigt, psykiskt och fysiskt.

"Han var ju så snäll när jag köpte honom"
Den där har jag hört ett par gånger, när ryttaren blir förvånad över att hennes/honoms lilla gulleplutt på 3-4 år börjat bocka, stegra och göra alla möjliga bus. Har du modet att sitta upp igen efter att din gulliga unghäst dragit en bockserie på 50 meter? Ja - ibland är det rodeo. (Väldigt spännande ibland att sitta upp och fundera över vad detta ridpass har att erbjuda) Men jag har nog inte ridit en enda unghäst som aldrig haft sin period av bus, ibland kommer den tidigt och ibland kommer den sent. För somliga är den kort men kanske intensiv men för andra handlar det bara om tre bocksprång i första galoppen men enda fram tills hästen är 8 år.

Kan du vända andra kinden till?
Ja mycket handlar om att blunda - anser jag. Att berömma positivt arbete men ignorera när hästen gör fel. Att ryta, skrika, gorma, slita och dra när den unga hästen gör fel tjänar ingen på. Man vill få fram en häst som vågar testa nytt och vågar testa igen även fast att det blev fel första och andra gången. Jag ser väldigt ofta ryttare - ofta tyvärr ponny ryttare och då främst inom hoppning. De som piskar, trycker med sporrarna och skriker när hästen vägrar - man bygger inte själförtoende på så vis. Detta kräver viss själdisiplin - jag har väldigt svårt att blunda och räkna till tio ibland men för varje gång jag lyckas märker jag hur mycket det ger tillbaka.

Har du frågor angående unghäst köp eller frågor om hur du ska lösa problem med din unghäst (ibland är det väldigt givande att få en annan synvinkel på problemet)? Tveka inte att skicka en kommentar :)

(Nu fem årigt sto, sv ridponny. "Fendi" . Hjälpte till med vidareutbilden förra året.
OBS! Jag är inte hoppryttare utan glassade mest med hahah!)

Ibland blir man så himla stolt, när allt bara fungerar och det känns så himla bra! När man får se resultat för sitt arbete, att det man gjort har vart rätt. Så kände jag igår när jag red hem från ridhuset. Allt traggel på volten med tösen i longerlina har givit resultat.

Red som sagt upp till ridhuset med Tina och Bonnis, han skulle bli hoppad för första gången sedan Li köpte han. Han var jätte duktig!
Mellie tyckte hindrena såg läskiga ut, sockerbitarna kunde ju attackera. Men till slut gick hon över, mest som en rolig grej (jag hoppade alltså inte) men iallfall. Dagens stora mål var att galoppera i ridhuset och jag kan erkänna - jag var jävligt nervös. Dels för att det var mycket folk i ridhuset och för att vi ridit så pass lite i ridhuset så jag visste inte om hon skulle orka efter som att utrymmet är mindre och underlaget tyngre.

Första galoppen var tung, vi kom inte änns upp i galopp men sedan så lossnade det och hon höll igång ett helt varv. Vänster varv är hennes svåra varv så i höger fattade hon nästan klockrent och det värmde i hjärtat. Tog en galopp till i vänster efter som att det inte gick lika bra i det varvet. Hon har bra tempo och känns stark och fin.

Ändring av veckans planering:

Måndag: Vila
Tisdag: Ridhuset (ska filma Li och Bonnis)
Onsdag: Trav i skogen
Torsdag: Skritta i skogen
Fredag: Galopp i skogen
Lördag: Longering + chilla i skogen
Söndag: Vila

Hon fick stå idag, njuta av det fina vädret. Hade alldeles för mycket att göra :(

Hur brukar du lägga upp veckans schema?

Ja dessa dressyr skydd, jag är i och för sig en större anhängare utav lindor men visst finns det dagar då man har lite mindre tid och ork att lägga på att linda. Jag är sån att jag lindar om oftast ifall att kardborren inte kommer på utsidan så ibland tar det ju ett tag innan alla lindor sitter där.

Men dressyr skydden tycker jag oftast ser klumpiga ut och inte alls i min smak. Och som ni ser på bilden ovan är de ju inte sådär jätte smäckra förutom Veredus skydden. De är verkligen super snygga. Det enda som är min tanke är om de skulle kunna bli friktion - skav efter som att de slutar nedanför kotan. De i mitten är budget varian, de är hyffsat nätta och ska tydligen ge ett bra stöd. Catago skydden där emot är gräsliga, klumpiga och passformen ser ut att vara åt helvete rent ut sagt. Typ som mini transportskydd ?
Någon som har erfarenhet utav någon av dessa eller har ett par helt andra som du är mycket nöjd över?

Veckans planering.

Måndag: Skritta ut
Tisdag: Longering + trava ute
Onsdag: Galopp träning
Torsdag: Ridhuset
Fredag: Vila
Lördag: Longering + chilla i skogen
Söndag: Trava ute

Med observering för eventuellt dåligt väder och löshoppning. Allt hänger lite på hur stel hon känns idag (:

Idag är det fint väder, jag går i shorts och idag ska jag jävlar i mig ut i det fina vädret och rida! Ta det lite lugnt efter som att hon stod igår. Blir nog 3 km's rundan, känns rätt så lagom. Lång borstning står på menyn med så att vinter pälsen släpper någon förbaskad gång.

Måste ringa min tränare med så hon kommer ut och löshoppar lite. Vi måste vara i topp inför tre års testet!

(Mellies pappa Camaro M)

Kom till stallet idag vid typ fem, halv sex tiden och tog in Akilles men han var öm i ryggen :( Konstigt egentligen efter som att vi bara skrittade och travade igår och egentligen inget hårt arbete. Desutom var det bara på ena sidan. Hoppas verkligen att han är bättre imorgon! Man blir ju lite nojig när det inte är som det ska vara.

Mellie fick stå idag efter som att hon var lite svullen över knät och stel i bakvagnen efter hennes kullerbytta. Men hon är nog bättre imorgon efter som att det bara var ytliga sår och hon var mjuk och varm i alla senor etc. Hade hon vart kall där emot hade hon ju sträkt sig så in i nordens i bakvagnen. Ursh lilla pluttan!

Idag fastställde vi även vart Mellie ska visas och det blev på Vreta någon dag 6-8 maj. Ska bli dunder kul! Hoppas verkligen på diplom. Vore så himla roligt.

(Mellies morfar Tolstoy 701)

Respekt, en bristvara i fröken Camellies liv. Såhär gjorde jag!

Respekten som inte fanns, ja det är en historia för sig själv. Jag valde att ta ut en natural horsemanship tränare efter som att jag ansåg att mina kunskaper inte räckte till inom det området och alldeles för farligt för att experimentera med själv.
Träningen slutade i katastrof, tränaren råkade när det gick som bäst vända ryggen åt henne och fick en spark i magen sekunden efter. När jag sedan skulle ta över och arbetet gick riktigt bra igen så gick hon till attack och stegrade mot mig och jag fick en spark över höften av ett framben.

Som ni förstår blev hon helt plötsligt farlig och jag började på allvar att arbeta henne från marken. Hon visade ofta tendenser till att sparka och att ''sätta sig på mig'' genom att hon flytta på mig. Jag blev trött på henne och började arbeta flytta för tryck, gav henne inget utrymme till att sparka genom att alltid ha ett grimskaft som länk mellan oss. När hon tjurade ihop och dominerade - då hon tänkte sparka det vill säga så böjde jag halsen på henne och flyttade henne. Om detta är NH-korrekt struntade jag fullständigt i. Men det funkade.

Vi hade hållt på med detta i runda slängar, 1½ månad och det funkade bra i gången men i boxen ville jag inte riktigt gå in i onödan efter som att det var ''hennes'' område. Men såklart är det inte acceptabelt heller och i och med att sparkar kan ha livshotande utgångar så provocerade jag henne vid ett tillfälle. Klev in, flyttade henne och märkte direkt att om jag står kvar kommer jag få ont. Jag klev ut, hämtade ett spö och klev in igen. Gjorde likadant igen, flyttade henne och hon hotar mig. Nu förespråkar jag absolut inte våld och absolut inte som första lösning men nu hade jag traglat så pass länge och med andra människor springandes i stallet insåg jag att nästa gång kan någon bli sparkad.

Efter detta tillfälle har jag aldrig haft några problem, hon vet sin plats i vår lilla tvåmanna flock och det är inte hon som är ledare.

Någon som provat dessa eller hört något om dom? De borde ge en överlägsen stötdämpning och tryckfördela väldigt bra. Finns med fleece linda och bara som padd.

(den till höger ligger på 500 kronor för 2 st)

Söndag, dagen då man vilar. För min del så behöver jag antagligen tejpa upp ögonlocken då jag festade halva natten och sen låg och trängdes i en soffa. Inte mycket till sömn!

Men, jag har inte riktigt tid med att vila för jag har två hästar att rida. På menyn står det Mellie - skritta ut själv och med Akilles tänkte jag försöka mig på att galoppera lite uppförsbackar. Får se om jag sitter kvar, han var fruktansvärt pigg igår när jag var ute och trav tränade. 
Att han desutom är ''rädd'' för allt och hoppar och har sig gör inte det hela bättre. Dumheter, Mellie som är 3 år yngre går bättre fram själv i skogen.

Sen är frågan med tösabiten om hon är svullen över knäna och om hon sträckte sig i ljumskarna sedan gårdagens kullerbytta. Men det lär jag märka när jag tar in henne.

Hej Paulina!

Hade halva armen med på bilden så resultatet blev bättre såhär :) Ja hon håller på att skimla av sig för fullt, som du ser på bilden i ett tidigare inlägg att hon var väldigt mycket mörkare när hon anlände.

Kram

Idag ska jag ha en klapp på huvudet, red upp till ridhuset tillsammans med Li och Bonnis. Fick agera filmare efter som att han ska säljas.

Mellie var super duktig i ridhuset och höll sig mestadels på spåret där hon även hör hemma. Inte alls så vingligt som jag förväntade mig utan hon tuffade på i samma bråtska som alltid. Hörnen var lite otäcka samt spegeln men i slutet slappnade hon av bra och vi kunde ta lite trav i båda varven. Hon lyssnade strålande bra på hjälper förutom att hon hade lite bråttom att komma iväg från halterna.

När vi skulle rida hem igen så halkade hon ju självklart (!!!) efter ett sådant positivt ridpass i backen och skrapade upp fram knäna. Dock blev det bara hårlöst på dessa ställena :) Tur det, såg framför mig hur hon skrapade upp in till knäskålen...

Är du också sån som alltid tror det värsta?

Efter att ha börjat rida Mellie mer och mer självständigt och det fungerade bra kvarstod diverse problem från marken. Hon hade fortfarande låg respekt för människan, hade fortfarande panik över att vara själv i stallet och i hagen.

I och med att jullovet kom och hagkompisarna flyttade hem så började hon att sticka ifrån hagen. Jag flyttade ihop henne med en av vallackarna i stallet - Bonnis (som nu mera är hennes bästa kompis) och Mattias. Tyvärr så funkade hon och Mattis inte bra ihop vid denna tidpunkt och vi flyttade isär dom. Hon började rymma ur hagen och jag fick hämta henne utanför hagen nästan dagligen. Jag fick erbjudandet att flytta upp henne till skolans stall och det var där respekt problemet helt plötsligt blev ett vardagligt problem. Hon vägrade att gå in i stallet och även ut ur det. Hon rymde aldrig men där emot sparkade hon och stegrade mot de som hade stalljouren. Självklart var detta inte okej och vi fick flytta ner till elevstallet igen. Då fick hon gå själv i hagen, på med trägrind och foder i hagen. Detta fungerade och hon slutade rymma lika ofta men ingen häst ska behöva gå själv.

Mellie och Bonnis fick flytta ihop till en mindre hage med riktig trägrind. Där gick dom i 1½ månad men det var ohållbart att ha dem i en så pass liten hage. Mellie började magra av var inte samma spralliga tös. Utom i ridningen då hon hade överskotts energi el grande! Nu för omkring två veckor sedan beslutade jag och Bonnis ägare att det var dags för en flytt. Och nu mera går hon i en stor hage med tre andra hästar på fri tillgång av ensilage. Hon gick upp i vikt direkt och mår allmänt mycket bättre. I och med att allmäntillståndet blivit bättre och hon fick fler hagkompisar kunde jag börja ensamhets träna henne i stallet. Nu mera får hon bara panik när hästar lämnar stallet men det går fort över. Målet uppnått.

Lördag, har redan vart i stallet engång efter som att jag hade morgonjouren. Det gick bra att släppa ut alla de små monstrena. Sopade och gjorde fint i stallet sen åkte jag hem och sov.
Hatar att inte ha körkort, skulle haft det för flera månader sedan. Men nu har jag det förhoppningsvis om nån vecka. Då slipper jag ta cykeln överallt!

Idag blir det nog ridhuset eller ut och sträcka på benen. Är lite kluven faktiskt, hon skulle behöva både och. I och för sig är väll sträcka på benen aningen mer lockande för min del. Var ett tag sedan hon galopperade med ryttare på ryggen - rättare sagt en månad. Så det vore nog lämpligt.

Å andra sidan handlar det om förberedelser till tre års testet och då bör hon vara väl bekant med ridhuset.

(Söten)

Dag ett med nya bloggen, 140 besökare. Tack :D Men ni får kommentera lite också och tipsa om era eller andras bra bloggar!

När jag fick hem Mellie i november var hade hon haft sadel och träns på sig ett fåtal gånger och var inte särskilt mycket hanterad. Hon kunde inte vara ensam i stallet utan att få panik, hon stegrade och försökte med alla tänkbara medel att slita sig. Hon kunde inte heller vara själv i hagen för då sprängde hon staketet. Respekten för människan var väldigt låg och hon körde med fula knep såsom att sparka och tränga.

I början bestod allt arbete av att longera, gå promenade och att träns samt sadelträna. Mitt mål var att sadel och träns skulle vara lika okomplicerat och vanligt att ha på som att ha på henne grimma. Vilken jag absolut får igen nu, bettet är inget konstigare än kvälls fodret. Det finns där helt enkelt som en del av vardagen. I början var hon som vilken unghäst som helst, sprallig och bockade. Dock tillhör hon den snällare sorten.

Vid den här tidpunkten gick Mellie med två ston och en vallack på lösdrift, funkade bra och hon var lägst i rang. Fri tillgång av grovfoder i form av ensilage. Detta är någon jag anser att man bör ha till sin unghäst efter som att den växter, lösdrift är också något jag absolut skulle använda mig utav till nästa unghäst jag införskaffar.

Första uppsittningen på Mellie skedde också i lösdriften efter som att detta var en plats som var trygg för henne, efter omkring två - tre gånger så gav vi oss ut med ledare utanför stallet. Korta pass, bara fyra varv runt stallplanen. Efter ungefär två gånger på stallplanen med ledare kopplade vi bort grimskaftet och jag red själv med person brevid om ifall att något skulle inträffa.

Mellie samma dag som hon kom.

Första uppsittningen

 

Be continued.

Fotograferingen gick hyffsat, hon var väll inte sådär jätte fotogenisk om vi säger så. Hon hade mest tråkigt men langar lite smakprov, resten kommer utportionerad lite då och då :)

Blev dessvärre inte ridhuset utan longerade henne en kort stund. Blir ridhuset imorgon istället om vi inte ska ut och galoppera en liten sväng.

Pikuer/Kingsland/Amerigo
Mitt hjärta pumpar för blått

Dagens heta - förstärka hjälperna. Fann denna text på en blogg med samma genre som jag, unghäst träning. Jag är väldigt mycket emot spö och sporrar på hästar som är skänkeldöva och i min mening borde man kliva av hästen och ta ett steg tillbaka. Varför har hästen blivit döv i mun/sidorna? Antagligen sitter felet hos dig själv som ryttare om man är den enda ryttaren på hästen. När man väl insett detta kan man hoppa upp igen och sedan är det bara att börja om från scratch. Små hjälper som man gradvis ökar tills hästen lyssnar på vad man ber den om. Varför börja med att skrika när man vill ha en häst som kan läsa dina tankar?

Vad tycker Du?

I det översta stycket, för att citera skribenten "Har man en känslig häst räcker det kanske med det ena."
Har man en känslighäst - använd inget av det. Inte utav den anledningen som skribenten menar. Sporrar, spö och alla hjälpmedel ska användas med respekt och -iallafall för mig- endast som en förlängd arm och väldigt sällan.

Min förra häst red jag enbart med sporrar på när vi skulle öva skolor då jag ville ha finkänsligheten, att göra en sidvärtsrörelse ska inte kräva mer än tyngd och blick.

För att avsluta det hela, sporrar eller spö i drivningssyfte på unghäst är stort nej. Har du fått en unghäst skänkeldöv ska du inte rida unghäst helt enkelt. Spö har jag med mig på Mellie men enbart i korrigeringssyfte och absolut inte för att driva henne. Används väldigt väldigt sällan.

 

*Gäsp*

Blev inte mycket sömn inatt, städade hela min lilla lägenhet i 4½ timme inatt! Gjorde fint i stallgarderoben och rensade lite. Gud, är fruktansvärt köp sugen på nya kläder, schabrak och lindor så det är galet! Kommer en liten önskelista senare idag med mängder av saker jag skulle vilja ha :D

Idag står det fotografering på listan, ska bli porträtt fotografering med mig och Mellie till den nya headern efter som att jag bara har gamla mobil bilder och det är varken snyggt eller ger ett proffsigt intryck!
Kan inte bestämma mig om jag ska testa att knoppa henne ellr om jag ska behålla hennes ostyriga look.
Vad tycker ni? Busig vs. elegant?

Efter det ska jag och Linda rida upp till ridhuset, ska bara latcha runt lite och se så att hon sköter sig. Lite enkelt bara.

(Jag och Mellie)